Det första jag kom och tänka på när jag läste dag 16 var när jag fick en spricka i armen. Jag skadade säkert mig innan dess också, för när jag var liten skadade jag mig hela tiden. Men det är detta jag kommer ihåg som starkast.

Jag höll på med många sporter när jag var yngra. Jag dansade, jag gick på gymnastik och jag red.

Jag älskade att va i stallet och hålla på med hästarna.

Jag tror jag var runt 12 år när det hände.
En dag red jag och några kompisar ut. Vi var rätt långt ifrån stallen när min häst fick för sig att sparka bakut, jag var inte riktigt beredd på det så jag flög av, framför henne. Hade jag landat bredvid henne hade det antagligen aldrig hänt men så är ju inte fallet.
Jag landade iaf framför henne och hon trampade på min arm. (som tur var var det bara armen hon kom åt)
Jag svimmade så jag kommer inte ihåg så mkt. Jag vaknade av att alla mina vänner stod runt omkring mig och skrek mitt namn.
Det enda att göra var att hoppa upp på hästen igen och rida tillbaka till stallet. Jag var säkert helt vit i ansiktet för den ridturen hem var den värsta i mitt liv.
När vi kom fram fick jag sätta mig i sadelkammaren och min ridlärare som jobbade på stallet fick ringa upp mamma som kom och hämtade mig.

In till sjukhuset åkte vi och dom röntgade armen. Och ja, min läkare sa att hästen hade lyckats. Det var en spricka i armen och jag fick gips..

Hade rosa band runt gipset och det gjorde det hela lite bättre.. haha :)

Så fort gipset var av hoppade jag upp på hästryggen igen och fortsatte med ridningen flera år.




♥