• Nu dom sista veckorna ökar bebisen jätte mkt i vikt. Mer vikt än någonsin under graviditeten. Så tänk er min oro/chock när jag ställde mig på vågen igår och jag har gått ner till 69 igen (??). 69,3 kg för att vara exakt, så nästan 68. Hur kommer detta sig? Hoppas det är jag som förlorar vikt och inte Loppan. Ska till min BM på onsdag så vi får se vad hon säger och vad deras våg visar. Men har nog fått lite humm om hur mkt som som skiljer på min och min bms våg. Och ja, jag har helt enkelt gått ner i vikt. Det är ju nu som vikten ska öka??


• Jag har nog inte riktigt förstått att jag ska föda. Det är ju detta vi tjejer tänker på, (dom flesta iaf). Eller jag har nog inte riktigt förstått att vi ska bli föräldrar. Både och kanske? Känns så skumt att tänka att vårt barn lever inuti mig just nu. Att han har vuxit till sig inuti mig.. Att han kommer ut som en bebis från mig. Men det är kanske något som kommer när vi väl är där med vår lilla ängel i armarna. Kan tänka mig att alla har känt likadant. Jag är ju knappast den första och sista som föder ett barn...


• Jag packade ju min BB väska men får inte riktigt plats med allt. Och jag VÄGRAR komma dit med en big ass väska. Så jag ska ta med Loppans skötväska också. Jag tänkte lägga ner hans blöjor, kläder (osv.) i den så jag får plats med allt jag vill ha i min väska. Känns ju skit pinsamt att kommer med en resväska till förlossningen. Så den jag har är perfekt i storlek.


•Igår steriliserade jag nappar och nappflaskor (ifall ammningen inte skulle sätta igång är det lika bra att ha det gjort)


•Som ni vet så är det mindre än två veckor till bf dagen. Idag är det 12 dagar. Så NU är det slut på alla fysiska ansträngningar. För ni vet att allt kan sättas igång av det? Jag vill verkligen att han ska komma nu, nu,  NUUUU. MEN, det hade nog varit bättre/lättare om han kom i början av januari ist. Lättare för honom kan jag tänka mig, tänk att få allt sist? :( Och vi är ju beräknade till den 1 så det är inte helt omöjligt.


• Tror jag har skrivit det innan men här kommer det igen för er nya läsare. Min mamma ska vara med på förlossningen. Dels för min skull och dels för Niklas skull. Det kan nog vara skönt att ha någon som kan ta över ifall han skulle bli trött... Kan ju inte bara tänka på mig med tanke på att Niklas också kommer ha en massa känslor. Mamma har ju varit med om det själv (4 gånger) + att hon är sjuksköterska. Sen är det ju min mamma, och hon vet hur jag funkar och hur hon ska "ta hand" om mig när jag har ont. Det vet ju alla mammor!
Mamma är överlycklig för att vi frågade om hon ville vara med. Hon hade tydligen alltid velat det.

 

♥