VARNING!

Har sakta men säkert börjat gräva en grop till mig själv som jag snart tänker hoppa ner i!

Har en dålig period just nu. En allt-är-skit-period. Ser inte mycket som är bra för tillfället. Jag vill göra ngt åt det men orkar verkligen inte. Jag vill hitta på saker men känner endå inte för det. Förstår ni vad jag menar? :S Lite knasigt formulerat men jag tror endå att vissa förstår. Har man varit där förstår man.
Jag sitter helt enkelt och väntar på att det största som någonsin kommer hända i mitt liv ska hända. Och jag börjar bli så trött på att vänta och att gå runt och vänta i den här kroppen.
Jag trivs inte alls just nu. Och ja, det handlar nog till en viss del om graviditeten. Vissa är byggda för det och vissa är inte det. Jag tror att det sist nämnda passar in på mig. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, jag trivs inte med att va stor. Och ja, jag vet att det är skillnad på att va gravid och att gå upp i vikt. Men för mig är skillnaden minimal. Alla säger att jag ska mysa och verkligen trivas med magen men jag kan inte det.. Gör det mig till onormal? Eller rent av hemsk?
Jag skiter fullständigt i vad folk tycker, med tanke på att det är min kropp och mina tankar.
Jag vill kunna hoppa upp och ner utan att få ont i ben, rygg, mage... Jag vill kunna springa mer än 1 meter utan att även där få ont överallt. Jag vill kunna lyfta hur mycket jag vill. Jag vill kunna använda mina kläder och inte känna mig konstig pga en mage..
Ja, det är svårt att förklara för er som inte känner likadant. Men förstå att alla är olika när det gäller sånt här.
Med tanke på min syn på detta är jag hundra att jag kommer falla i vikt och kommer ner till min vanliga kropp snabbt. Men det hjälper tyvärr inte att tänka så.
Jag älskar Loppan över allt annat. Och jag vet att allt blir bättre när han kommer ut. Det är inte han jag är trött på, det är min mage!

Sen vet jag inte om det är magen som gör att jag är som jag är just nu. Tror det handlar om att jag går hemma och inte har så mkt att göra. Visst, jag kan träffa vänner osv. Men ibland känner man inte riktigt för att göra det. Och tillbaka till det jag skrev innan. Jag vill göra ngt men känner endå inte för att göra vid mig och göra ngt. Då får jag skylla mig själv? Nja, är man nere så är man. Och då är det inte lätt att vända på det.
Men känner jag mig rätt så kommer detta försvinna rätt snabbt. Har jag väl kommit in i det så kommer jag ur det också....

Älskar min söta Niklas!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0