Ofrivilligt (måste jag tilläga) ska jag nu inom kort gå och lägga mig helt ensam i min och min sambos säng. (jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte) Han är på träningsläger i freakin` tyskland. (vad faaaan gör han där, han ska ju vara här hos mig) Jag har alltid haft problem med att sova själv. Jag är mörkrädd och får allt till att verka mycket värre än det är om jag är själv. Känner mig fruktansvärt känslig just nu. Trodde faktiskt inte att jag skulle bli så här. Nu vill jag bara vakna upp imorgon när klockan ringer 09.00. Jag vill ha en natt avklarad.
Jag vill att min sambo ska ligga bredvid mig, jag vill höra hans tunga andetag när han somnar på rygg. Jag ska ALDRIG putta honom åt sidan igen, för att han andas för högt. Jag ska aldrig ligga 30 cm ifrån honom igen. Jag ska hålla kvar honom när han ska upp till jobb. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket att mitt hjärta gråter. Och det har bara gått 15 timmar sen vi sågs sist. (Hur ska jag palla ända till på söndag eftermiddag?)

Jag är väldigt glad över vår vakthund =) Jag vet att Akilles kommer flyga i luften om han hör något.

Men jag kommer nog endå sova med en lampa tänd inatt. (I hallen)
Jag saknar dig N! Älskar dig över allt annat 


♥