Ja, inlägget handlar då alltså om det lilla livet som växer inom mig...

Idag den 18 december (2010) är det exakt 2 veckor kvar tills vår lilla ängel är beräknad. För er som är eller har varit gravida är detta inget nytt, men för er andra: 2 veckor innan och 2 veckor efter kan barnet komma verkligen NÄRSOM.
Endast 5% föds på sin bf dag som i vårt fall är den 1 januari. ♥

Jag har förvärkar lite då och då. I form av mensvärk. Men det är inget som jag inte klarar av, det är alltså inte så stora värkar. (vilket jag är glad för) Sammandragningarna känns, men gör absolut inte ont (för det ska dom inte). Dom är mest obehagliga och jävligt störiga.. haha Jag får sätta mig ner när dom kommer, pga spänningen i magen. Men bara efter någon sekund försvinner dom igen.

Sömnen är nästan obefintlig. Jag somnar oftast rätt snabbt, sen vaknar jag av att jag antingen måste kissa eller att jag måste vända på mig. Ibland både och. Jag är så himla trött på att vakna och behöva skutta upp ur sängen. Sen när jag väl varit uppe och kissat så somnar jag vanligtvis inte om på vad jag tror är timmar. Jag ligger jätte länge och snurrar och funderar på typ allt. Vet igentligen inte varför jag inte somnar, för jag är verkligen trött.
Och det där med att vakna när man ska vända på sig är också riktigt jobbigt. Hur kul är det liksom? Tänk dig själv, att varje gång du legat för länge på en sida vaknar du, varje gång du ska vända på dig vaknar du...
Så nej, sömnen är inte alls bra.. Men det förstår ni kanske...

Jag känner mig fruktansvärt klumpig. (och det är jag) Det är jobbigt att komma upp ur sängen och det är jobbigt att komma upp ur soffan. Jag måste antingen sätta mig ner för att få på skorna eller så får Niklas hjälpa mig med dom, detsamma gäller strumporna. Får oftast sätta mig ner för att få på och av byxorna också. Anledningen till det är dels magen, för den är i vägen, och dels foglossningen. Det gör skit ont att lyfta benen...

Jag klarar inte att gå jätte långt innan det blir för tungt. Magen blir ju tyngre och tyngre. Så Akilles, stackaren, får nöja sig med små runder lite då och då. Fast så fort jag har varit ute med honom på en runda så släpper jag ut honom i trädgården så han får springa av sig. Och det gör han verkligen också...

Jag klagar nog rätt mkt, men det är pga att det är tungt nu. Jag bär ju endå på 13 extra kg. Och det tar verkligen på kroppen. Det är inte mycket som går bra för tillfället.
Är trött på att inte kunna använda alla mina fina kläder. Jag är trött på dom stora jackorna (dom är igentligen långt ifrån fula men endå)
Niklas får höra rätt mkt klagomål, men det får han helt enkelt ta, och det gör han också. Han har varit en kämpe!

Jag sitter sällan bekvämt, får byta position var 3 minut känns det som. Och det tar rätt mkt på ryggen. Har ju haft problem med ryggen i stort sett hela mitt liv och graviditeten har ju knappast gjort det bättre...

Hmm, vet inte om det finns så mkt mer att berätta. Fick bara ett infall att skriva om magen eftersom jag inte gjort det på ett tag. Och jag vet att det finns folk här som gärna läser om det...
Imorgon går vi in i vecka 38+0. Är då alltså i vecka 39.. (ja, det e skit svårt att förstå om man inte själv har varit där. Klyddigt system)

Dom senaste dagarna har jag längtat jätte mkt tills det är dags. Vill hålla Loppan i min famn. Och jag vill se Loppan i Niklas famn. ♥
Men ja, den som längtar till ngt gott väntar aldrig för länge?!! Eller?

Ja, hans puffar och sparkar känns mycket nu. Fast det är nog mer dragningar nu. Förstår ni vad jag menar? Han trycker ut ena foten mot min mage sen drar han liksom foten mot magen... Känns rätt sjukt när man lyckas sätta handen där i tid.
Sen känner jag ett tryck neråt nu också. Så ja, det är på väg. Helt klart. Men som sagt, 2 veckor kvar. 2 veckor av 9 månader är ju inte så mkt....

Blir kanske en vecko uppdatering imorgon. (kanske) Känns kanske lite onödigt med tanke på detta inlägget. Men kan iofs lägga upp den där tabellen på graviditeten som jag gjort innan.. Vi får se!



♥